Jämställdhetsprojekt = kvinnor?

Vi har varit på den årliga högskolekonferensen om jämställdhet på Karlstads Universitet med titeln "Vart är vi på väg?" Där diskuterades jämställdhet på olika sätt. Det sas en del bra saker men det jag saknade var mer inriktning på intersektionalitet, bland annat för att komma åt kopplingen till heteronormativitet och trans. Att prata om jämställdhet utan att prata om att grupper osynliggörs känns ganska omodernt och bakåtsträvande, även om andra bra saker lyfts när maktförhållanden mellan kvinnor och män diskuteras. Ett bra inslag på konferensen var Malin Rönnblom från Umeå Universitet som pratade om att många jämställdhetsprojekt bara handlar om kvinnor och att "skuldbördan" hela tiden läggs på kvinnor, vilket kan vara kontraproduktivt i längden. Det är alltid kvinnor som måste ändra sig, inte män, och vi pratar om glastak och kvinnors svårigheter i karriären som ett fenomen som kanske inte alltid kopplas till de män som är "självklara" och varför de klarar sig undan detta. Det är ju inte alla män som lyckas utan det handlar också om olika typer av maskulinitet, det skulle det också vara intressant att titta mer på. Vilka blir kvar och varför?