Pride spelar roll

Denna veckan är det Stockholm Pride och jag ska gå på flera seminarier som har ämnen som är kopplade till projektets kärna; sport, genus, utbildning och vård/medicin. Jag var på ett seminarium som handlade om vad som behöver förändras inom vården för att transpersoner ska få den vård de behöver och bli bemötta på ett respektfullt sätt. Kunskapen om transfrågor är otroligt låg. Könsöverskridande identitet eller uttryck är en ny diskrimineringsgrund som täcker in alla transpersoner, inte bara transsexuella som det varit tidigare. För att lagstiftningen ska kunna efterlevas och för att diskriminering av transpersoner ska kunna förebyggas behöver kunskapsnivån höjas avsevärt. Vården är en viktig del av detta eftersom läkare, sjuksköterskor m fl sitter på en otrolig makt i mötet med patienter, och då exempelvis de som vill göra en könskorrigering av något slag. En av de viktigaste sakerna att göra för att uppnå detta är att införa delar om HBTQ utifrån en normkritisk utgångspunkt i utbildningarna, för att detta inte ska vara något nytt när de utexaminerade kommer ut i arbetslivet senare och för att studenterna ska reflektera över sin egen maktposition och hur makt skapas i relation till patienten och om att få syn på de egna föreställningar av grupper av människor i samhället. Det gäller förstås alla grupper, inte bara transpersoner. Den juridiska delen togs också upp på seminariet, Socialstyrelsen har skrivit en rapport där det bland annat föreslås att lagar och regler ska ändras så att transpersoner inte ska behöva skilja sig och sterilisera sig för att få byta juridiskt kön (som nu, otroligt nog, är fallet). På Prideinvigningen berättar Socialstyrelsens generaldirektör Lars Erik Holm, som är en av invigningstalarna, mer om utredningen
Senare idag är det ett seminarium i Pride park som Delegationen för jämställdhet i högskolan håller i, som handlar om intersektionella utmaningar inom akademin. Imorgon är det en teaterföreställning med Mårten Svedberg som heter "Fotbollsbögen" som tar upp frågeställningar om genus och identitet inom sportvärlden.

I skilda idrottsvärldar

Jag läser och inspireras av Inger Eliassons avhandling "I skilda idrottsvärldar" där hon har tittat på flick- och pojkfotboll bland annat ur ett genusperspektiv. Hon har frågat flickor och pojkar hur de ser på sig själva och "det andra könets" fotbollspelande och prestation. Eliasson kommer fram till att båda grupperna har en snedvriden syn på skillnader mellan könen där båda grupperna har en övertro på killars prestation. Hon kommer också fram till (kanske inte som en blixt från klar himmel för alla?) att maskulinitet är norm inom fotbollen. En annan intressant del i avhandlingen behandlar synen på sammanslagning av flick- och pojklag. Både ledare och spelare är negativa till att testa att slå samman flick- och pojklagen medan föräldrarna var något mer positiva. Eliasson skriver bland annat att de unga flickspelarna påpekar att det handlar om att det är lättare att vara kompis med tjejer just för att de är tjejer och "som man själv". Intressant vore att slå samman lagen just för att komma ifrån föreställningen att en kille inte kan vara lik en själv som tjej. Jag tror att många skulle bli förvånade över hur lika vi är och att det kan skilja lika mycket på prestation, hårdhet och kompetens inom gruppen killar eller tjejer som mellan grupperna. Enligt Eliassons resultat är det en större paradox att vara flicka och fotbollsspelare än kille eftersom flickor premieras när de är snälla och justa, men förväntas ändå spela hårt på planen. Killar kan ha en något lättare roll eftersom fotbollens karaktär mer stämmer överens med den traditionella maskuliniteten, men förstås ställer till det för dem som inte passar in i den. Det här kan ses som ett tecken på hur mycket vi alla kämpar med att förhålla oss till de färdiga mallar som finns för vad som är okej att göra beroende på vilken könsroll vi förväntas (vilja) passa in i. För att inte tala om när vi inte känner att vi passar in i någon av dem! Könsförvirring på hög nivå.
Jag funderar över kopplingen mellan en könssegregerad idrottsvärld och könssegregerade utbildningar och yrkesval. Vad skulle det innebär för våra möjligheter i livet och tankar om andra människor om vi lät alla spela (eller utföra andra sporter) tillsammans i unga år? Sporten är förstås bara en arena men är fortfarande vår största folkrörelse och har inverkan på nästan alla familjers liv på något sätt. I Holland spelar flickor och pojkar fotboll tillsammans tills de nått en viss ålder, det vore intressant att titta mer på hur det påverkar deras syn på andra människor och grupperingar av dessa. Skulle det kunna vara så att kategorierna kan suddas ut lite, när laget är ett lag och alla får vara med där oberoende av hur ens kropp råkar se ut (att vi:et och dom:et inte blir lika tydligt längre, och det inte finns någon poäng med att definiera sig mot någon annan grupp)? Skulle det kunna innebära att även andra sfärer slutar vara kodade i strikt binärt kvinnligt och manligt?