Long time, no see

Oj, vad länge sen det var nu...Jag ska försöka sammanfatta vad som har hänt i projektet.

Alla intervjuer med AIK-spelarna är klara, både gruppintervjuer och individuella. Det har varit väldigt spännande att ta del av vad de har att säga om vad det innebär att vara kille och manlig/omanlig och om det är något viktigt överhuvudtaget. Vi har börjat skriva ned resultaten och kommer att ge ut rapporten/boken någon gång i maj. Release för boken och filmen, som också är under produktion, kommer att vara den 16 juni på Restaurang Råsunda.

Tom maj nu så kommer det mesta handla om att skriva och analysera de resultat som vi fått fram men några aktiviteter kommer att ske under tiden. AIK:s ledare kommer under våren att vara med på två föreläsningar om nutrition och två med inriktning biomekanik. Föreläsningarna hålls av Carl-Johan Sundberg och Linda Bakkman, båda verksamma vid KI.

Jag har varit i Utrecht, Holland vid W:J:H Mulier Instituut för att diskutera Hollands pilotprojekt där killar och tjejer har fått spelafotboll ihop. Utvärderingen av projektet var inte klar men det är många klubbar som anammat systemet och det ska bli intressant att se hur det utvecklas.

Bollen är inte rund, snarare extremt fyrkantig

Inför VM i Quatar 2022 gör FIFA:s Sepp Blatter följande uttalande om att homosexuella gör bäst i att inte ha sex under VM.

Att idrotten är opolitisk har aldrig känts mer avlägset.

Jämställdhetsprojekt = kvinnor?

Vi har varit på den årliga högskolekonferensen om jämställdhet på Karlstads Universitet med titeln "Vart är vi på väg?" Där diskuterades jämställdhet på olika sätt. Det sas en del bra saker men det jag saknade var mer inriktning på intersektionalitet, bland annat för att komma åt kopplingen till heteronormativitet och trans. Att prata om jämställdhet utan att prata om att grupper osynliggörs känns ganska omodernt och bakåtsträvande, även om andra bra saker lyfts när maktförhållanden mellan kvinnor och män diskuteras. Ett bra inslag på konferensen var Malin Rönnblom från Umeå Universitet som pratade om att många jämställdhetsprojekt bara handlar om kvinnor och att "skuldbördan" hela tiden läggs på kvinnor, vilket kan vara kontraproduktivt i längden. Det är alltid kvinnor som måste ändra sig, inte män, och vi pratar om glastak och kvinnors svårigheter i karriären som ett fenomen som kanske inte alltid kopplas till de män som är "självklara" och varför de klarar sig undan detta. Det är ju inte alla män som lyckas utan det handlar också om olika typer av maskulinitet, det skulle det också vara intressant att titta mer på. Vilka blir kvar och varför?

Inspiration i konferensform

De senaste veckorna har jag varit på, inte mindre än, fyra konferenser (i alla fall delar av dem). De har alla varit bra och fått mig att komma igång med tankeverksamheten på olika sätt inför fortsatta intervjuer, analys och rapportskrivning. Den 12 oktober var jag i Örebro på en konferens som anordnades av Män för jämställdhet och Länsstyrelserna i Örebro och Östergötland, Maskulinitet i förändring. Under dagen diskuterades maskulinitetsskapande och normer för manlighet med fokus på våldsförebyggande arbete. Jag hann titta in en sväng på National and International Symposium in Gender Medicine den 19 oktober, som anordnades av Centrum för genusmedicin på Karolinska Institutet. Det var intressant att lyssna på Annmarie Nobelius som pratade om hur hon arbetat med att integrera genusperspektivet i medicinutbildningar i Australien och vilka strategier man måste ha för att lyckas med det.Den 20 oktober var jag med på avslutningskonferens med Delegationen för jämställdhet i högskolan, vars syfte var att tacka för sig och ta in förslag till betänkandet som de ska lägga fram inom kort. Projektets bidrag var bland annat att föreslå en vårddelegation, för att kunna utreda varför så få killar väljer traditionellt kvinnliga yrken, medan tjejer väljer traditionellt manliga yrken i högre grad. Det är inte ofta det satsas på de utbildningar som inte klassas som statusutbildningar, och för att kunna förändra könsbundna utbildningsval och få fler att söka dessa utbildningar och, sist men inte minst, matcha en växande äldre population tror jag att det är viktigt att lägga fokus där. Den sista i raden av konferenser var Centrums för idrottsforsknings Fotbollskonferens på Bosön den 21 oktober. Jag var med andra dagen då det var ett mer samhälleligt fokus. Bland annat lyssnade jag på Karin Grahn från Göteborgs Universitet som höll föredrag om hur tjejer och killar framställs i undervisningsmaterial i tränarutbildningar, där killfotbollsspelaren framställs som norm och tjejfotbollssspelaren är undantag och inte sällan inom parentes.

Hösthändelser

Det har hänt en del sen sist! Vi har haft våra första intervjuer med AIK-spelarna, vilket var väldigt intressant och givande. Resten av intervjuerna kommer ske i oktober och sedan kommer vi intervjua tränare och ha gruppdiskussioner med spelarna i november. Vid gruppdiskussionerna kommer vi att använda oss av ett metodmaterial som ifrågasätter maskulinitetsnormer och det är framtaget av Machofabriken som är ett projekt under Män för jämställdhet (MFJ), SKR och ROKS.
Vi har också varit ute och informerat om Karolinska Institutets utbildningar på Solna Gymnasium, där många av spelarna, i det laget vi samarbetar med, går. Studievägledare Birgitta Kallenberg Nilsson var den som höll i passet och Zakya Hallima som är student på optikerprogrammet berättade om sina erfarenheter av hur det är att läsa på KI.
Vi har också bokat in ett möte med Wijh Mulier Institutet i Holland i januari för att träffa dem och prata om hur könssegregerad sport kan påverka utbildnings- och yrkesval senare i livet. I Holland spelar unga tjejer och killar fotboll i samma lag. Det skulle vara väldigt intressant att titta mer på om det finns samband mellan hur man delar upp grupper i kön i unga år och vilka val man gör och möjligheter man ser senare i livet.

Intersekionalitet och givande möten

I förra veckan var jag i Göteborg och träffade Victoria Tauson som är projektledare för ett projekt på RFSL Skaraborg som handlar om HBT-personer och öppenhet inom idrotten. Det var ett väldigt bra möte och vi kom fram till att vi har mycket gemensamt i våra projekt och kommer att samarbeta framöver. Eftersom jag försöker utgå ifrån ett normkritiskt intersektionellt perspektiv i det jag gör tycker jag att det är viktigt att använda olika samarbetspartners och ta in input från olika organisationer som jobbar med olika perspektiv och frågor. Att jobba med jämställdhet eller genus och inte fundera över sambandet med sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnicitet eller klass vore som att ignorera att detta hänger ihop och på så sätt osynliggöra faktumet att ju längre ifrån normen du är i olika sammanhang desto längre har du till makten, besluten och möjligheterna. Ofta ses det som en svårighet, "vi kan ju inte tänka på alla perspektiv", men jag ser det istället som en möjlighet. Om vi identifierar normen så har vi lättare att få ögonen på vilka som egentligen har makten och tolkningsföreträdet i ett sammanhang, men förstås också på de som inte har det, som kanske osynliggörs eller inte blir lika viktiga.
I Göteborg träffade jag formgivaren Ronja Svenning Berge som jag tror kommer att göra projektet snyggare än jag någonsin kunnat hoppas på. Vi var på inspirationsrunda i bokhandlar i Göteborg och kom till slut fram till ungefär hur vi tycker att boken ska se ut när den är klar.
Igår hade vi ett seminarium med forskaren Inger Eliasson från Umeå Universitet vars avhandling jag tidigare pratat om här ,"I skilda idrottsvärldar". Men avstamp i hennes avhandling om barnfotboll diskuterade vi genus och idrott ur olika vinklar och jag fick många idéer till projektet. Övriga deltagare vid seminariet var Matthis Kempe-Bergman från GIH, jag, Andreas Åsander och Caroline Olsson från KI. Tack alla som var med!

Så det kan gå...

De 13-åriga tjejerna i Vaksala SK fick börja spela med killarna. Och spöade allihop. Tränare Christer Angeldahl:
– Många tänker nog tyvärr alldeles för ofta på kön och kör försiktigare övningar. Vi har tvärtom låtit tjejerna köra hårt och med fullt fokus på träningen. Dessutom har vi satsat på laget: vi har två före detta AIK-spelare, Ola Rydstrand och Björn Kindlund, som gästtränare och haft som långsiktigt mål att tjejerna ska bli duktiga seniorspelare. Läs hela artikeln här